I går kväll. Lite fredagsmys. Hauskat Kotivideot, Idol och salta jordnötter. Gick och lade mig strax efter Idol. Trean kom hem från Dragsvik. Men då sov femtiofyra-åringen.
I morse. Steg upp halv sju. Käkade chiagröt. Och ett par mackor. Kollade e-posten. Hittade ett brev från Springtime. "Vi är glada att kunna meddela att vi nu har en plats till dig till 2014 års lopp om du så önskar. För att försäkra dig om denna plats måste du snarast den 15 november gå in och boka upp platsen på bifogad länk. Om du inte gör din bokning inom utsatt tid kommer vi att ta bort dig från väntelistan och platsen går då till någon annan." WTF! Vilken överraskning! Jag får springa i NY på nytt. Men vill jag? Tänk, tänk, tänk. Hårdskivan snurrade. Jo, naturligtvis! Men är jag beredd att betala för en tredje NY-resa. Tredje året i följd? Njaaaee! Resorna kostar ju skjortan. Enbart startavgiften landade i år på 4 450 Skr. Sen tillkommer ju resan, käket och booasi! Plus att jag igen hamnar att söka om tjänstledighet utan lön. Så. Även om jag gärna skulle springa på nytt. Så. Lutar det nog åt att jag hamnar att säga "Thanks, but No Thanks." Sorgligt, men sant. Läste vidare. "I söndags gick årets New York Marathon av stapeln och det blev en fantastisk upplevelse för alla löpare. Över 50 000 löpare gick i mål vilket är nytt världsrekord." Oerhört najs!
Ut på banan tjugo över sju. Mörkt, men hyfsat löpväder. Ett par plusgrader. Sammanstrålade med Henry M vid Kristallen. Efter tre dagar på Fitness löpmatta kändes benen stumma och slitna. Shitt! Andningen funkade inte heller. Tungt! Konstigt? Blir inte klok på min vartalo. Den verkar leva ett helt eget liv. Och strunta i all logik. Berättade om mitt NY-äventyr. Henry skrattade gott åt mina selityksiä beträffande sluttiden. Berättade att han hade han lagt av med sina maratonlopp då hans sluttider började på en fyra. Okej, okej. Jag snajade vinken. Men. Det har jag däremot inga tankar på just nu. Jag VET att jag kan springa fortare. Men jag kom också ihåg att jag tänkte i liknande banor då det var som jobbigast i NY.
Efter morgonlänken kände jag mig ganska trött. Lade mig på tvåans säng. Sov ett par timmar. Pedade sen till stan. Planeringsmöte med Liga-Jaros styrelse. Veckans andra maratonmöte, drygt fem timmar. Resten av lördagskvällen tillbringade jag på soffan. Tillsammans med Premier League och John Blund. I morgon är det Fars dag. Få se om någon av mina guldklimpar kommer ihåg det?
Ut på banan tjugo över sju. Mörkt, men hyfsat löpväder. Ett par plusgrader. Sammanstrålade med Henry M vid Kristallen. Efter tre dagar på Fitness löpmatta kändes benen stumma och slitna. Shitt! Andningen funkade inte heller. Tungt! Konstigt? Blir inte klok på min vartalo. Den verkar leva ett helt eget liv. Och strunta i all logik. Berättade om mitt NY-äventyr. Henry skrattade gott åt mina selityksiä beträffande sluttiden. Berättade att han hade han lagt av med sina maratonlopp då hans sluttider började på en fyra. Okej, okej. Jag snajade vinken. Men. Det har jag däremot inga tankar på just nu. Jag VET att jag kan springa fortare. Men jag kom också ihåg att jag tänkte i liknande banor då det var som jobbigast i NY.
Efter morgonlänken kände jag mig ganska trött. Lade mig på tvåans säng. Sov ett par timmar. Pedade sen till stan. Planeringsmöte med Liga-Jaros styrelse. Veckans andra maratonmöte, drygt fem timmar. Resten av lördagskvällen tillbringade jag på soffan. Tillsammans med Premier League och John Blund. I morgon är det Fars dag. Få se om någon av mina guldklimpar kommer ihåg det?
Totalt: 3 014,5 km
Mål: - 115,5 km
Kanon: Får starta i NYCM 2014.
Kalkon: Måste nog tacka nej till platsen, kostar skjortan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar