fredag 1 november 2013

FIFTI-SIXTI

Dag 305
Gick ut på Broadway med vaimo och tusentals djävlar, spöken, häxor och vampyrer. Trick or treat? De minsta jävlarna hotade de stackars köpmännen. Medan mamma och pappa, också iklädda vampyrdräkter, väntade utanför. Tills deras avkommor skulle komma ut ur butiken. Gärna med godis upp över öronen. Kvällsluften var riktigt behaglig, ca 18 grader. Men eftersom det också kom några regnstänk. Och eftersom vaimo inte ville förstöra sin NY-kampaus. Så satte vi oss på vårt stam-café strax utanför hotellet. Delade på en New Yorker, en slags varm rostbiffsmacka. Och drack var sin coffee. Den hulda slocknade direkt efter kaffetåren. Jag kämpade ännu en stund mot JB. Hoppades hålla ut till klockan elva. Men. Det sket sig. Slocknade halv elva. Back home in Jeppis var det fredagsmorgon, halv sex.
Gick som jag förutspått. Vaknade halv tre. Shitt! Försökte somna om. But, but. Ei onnistunut. Snurrade runt i sänghalmen som en hamster. Klockan fajv hade jag fått nog. Vaimo hade oxå väckts av mitt "hamstrande."
Eftersom jag off kåårs valt det billigaste hotellet så ingick ingen hotell-aamiainen. I stället hade jag utöver mina kosttillskott också släpat med mig gröt, kaffe, chia, engångstallrikar och bestick. I går kväll hade vajf dessutom kompletterat med mjölk, socker och juice. Dags för aamiaispuuro. Kände snålvattnet rinna till. Då det slog mig. Voi skåånis! Armadis päronskalla! Du har ju glömt saltet. Egentligen inget stort problem. Från rummet var det typ tjugo meter till närmaste drugstore, open 24 timmar i duuni. Off dit. Frågade en expedit efter salt. Han såg frågande ut. Ändrade därför mitt uttal, en aning, sååååålttt. Killen snajade. Snackade något om left och rajt och sektion b. Jag fattade nada. Men följde hans etusormi. Hittade motoroljor, biltillbehör och en till expedit. Som tjuvsov på golvet. Men som genast jumppade upp. Och ställde sig i asennossa då jag kom smygande mellan butikshyllorna. Aj äm looking for.......sååååållllttt. Killen fattade strax. Skickade mig vidare mot juicen i sektion b. Men. Kom rusande efter mig då han märkte att jag gick fel. Ledde mig fram till rätt hylla i sektion 12, strax intill juicen. Jag hade tänkt mig en saltburk, typ extra small. Men. I stället fick jag med mig en megaburk. Typ, som räcker fram till graven. Kostade dock bara två daaler. Kassörskan trodde inte sina ögon då jag elegant avslutade med ett "kiiip dö tjeeejnsch!"
Så småningom blev klockan sju. Jag satt förstås i foajén redan från halv. Ivrig. Med den hemmalagade finländska maajoukkuepuvun på mig. Så småningom droppade de övriga i Springtimegänget också ner. Tjenare! Hej, hej, ingo från Finland. Ganska onödigt eftersom det nog, tack vare den hemmagjorda, inte rådde någon som helst tvivel om nationaliteten. Springtimes Lasse gav marchordern. Vi skulle springa till målområdet. Och sen kolla in vägen tillbaks till hotellet. Jättevarmt ute. Duggregn. Jag hade på tok för mycket kläder på mig. Men, en grej störde mig mycket mera. Sträckningen i vänster rumpa kändes av. Fortfarande! Störde mig skitmycket. Och. Vad än värre var. Nu strålade den dessutom ner mot lårets baksida. Voi raatis, raati! Varför skall det här hända just mig? Just nu!
City-sight-seeing next på agendan. Eller som alla svenskar säger "sight-sing." Först trodde jag att det bara handlade om en guide som fått ordet om bakfoten. Men nu har jag förstått att i princip alla svenskar säger "sing" i stället för "seeing". Fattar nada? Men så är det. Snurrade runt Manhattan i fyra timmar. Vyer av Gudinnan, Empire State, Harlem, Chinatown, Flatiron building, Ground Zero och en massa häftiga platser passerade genom bussrutan. Vår guide var väldigt duktig. Påläst och pratsam. Pratade nästan tuu match.
De flesta resenärerna hoppade av vid nummer-lapps-mässan. Mitt humör var inte på topp. Jag kunde inte ens gå utan att vänstra rumpan protesterade. Shitt! Shitt! Hämtade i alla fall ut mitt startnummer, 25132. Köpte en Asicspajto, en ryggväska och en pipo. Vaimo skulle naturligtvis också ha en ny väska, nr 899. Sen fick jag syn på ett ställe som hette Mama Chia. Sålde chiafrödrinkar och chiagél. Jag köpte en flaska med björnbärssmak. Vid utgången hittade jag ett ställe där man sålde KT Tape, en slags kinetisk tejp att stretcha över onda ställen. Antagligen för att stimulera cirkulationen. Köpte en rulle. Tror knappast att den räddar mig på söndag. Men skadan blir knappast värre av att jag tejpar ena avloppshalvan.
Efter nummer-lapps-mässan tröståt jag en Son of Baconator-hampurilainen vid Wendys. Bara 1210 kalorier enligt menyn. Till skillnad från pappa Baconator, 1470. Från Wendy vandrade vi vidare till Empire State Building. Funderade lite på att kolla utsikten från den 102:dra våningen. Men ångrade oss då vi hörde att det skulle ha kostat oss nästan hundra daalers. Någon måtta måste det ändå vara, skulle nog En man som heter Ove också ha sagt. I ställer släppte jag iväg vaimo på Macys och Victoria Secrets. Hon kom dock tillbaka rätt snabbt, tomhänt. Antar att tavara väl var slut.
Tog t-banan till hotellet. Shoppade lite käk i drugstoren. Vaimo var dödstrött. Somnade genast vi kom in i rum 414. Antar att hon inte orkar sätta på sig dansas-skooa i kväll heller.
I morgon är det banbesiktning på agendan. Vi åker buss längs hela banan. Hoppas verkligen att jag sen kan ta mej i mål på söndag. Just nu är jag väldigt osäker. Chanserna är väl fifti-sixti. Som en viss Matti N pa sej.

Saldo: 6,8 km

Totalt: 2 917,0 km

Mål: - 133,0 km

Kanon: Vädret är kanon, ca 20 grader i dag.

Kalkon: Sträckningen i vänstra rumpan. 

Inga kommentarer: