lördag 21 september 2013

COOPERS TEST

Dag 264
Åtta dagar kvar. I går kväll efter tuppluren. Rusade upp. Hann överraska vaimo med tacos. Kollade Idol. Fantastiska deltagare. Bäst var unga Erik Rapp. Sjöng Sam Cookes låt "Nothing can change this love". Femtiofyraåringen, Bard och Baggarna satt alla med gåshud. Senare på kvällen kom trean hem. Berättade om veckans äventyr i bushen. Avundades honom inte direkt! I säng vid midnatt.
I morse. Tassade upp vid åttasnåret. Direkt till lilla huset. Möttes av en post-it-lapp på väggen. "Kom ihåg att spola!" Ja, ja. Det är vaimo som tröttnat på mitt dåliga kom-i-håg. Har börjat tapetsera lägenheten med påminnelser. En annan lapp finns vid tvättmaskinen. "Kom ihåg. Blanda inte mörka och ljusa kläder" lyder påminnelsen där. Visst tusan vet jag det. Men eftersom jag inte märkt någon skillnad på plaggen då jag blandat lite, så tycker jag det är onödigt att sortera. Lika onödigt tycker jag det är att spola efter varenda liten drill. Vattenräkningen är nog tillräckligt hög ändå. Men post-it-lapparna har faktiskt funkat på mig. Numera spolar jag alltid, nästan. Och så har jag helt överlåtit tvättandet åt vaimo, nästan.
Käkade gröt med morsans äppelmos och chiafrön. Skitgott! Kaffe och ett par knäckebrödsmackor. Raap! En rejäl mullbänk under läppen. Aaaagh! Fortsatte med lite hushållssysslor. Plockade disk. Ut med roskis. Och dylikt. Klockan tio kände jag mig redo för dagens löppass. Plockade träningskläderna i väskan. Pedade till Centralplan. Snabbdistans på agendan. Först tre kilometers uppvärmning. Dynamisk rörlighet och tre hundra meters koordinationslopp. Över till själva huvudnumret. Snabbdistans. Fem kilometers löpning. Szalkai ville att jag skulle fixa sträckan på 22-24 minuter.
Själv hade jag en högre målsättning. Nämligen att klara tre kilometer i Coopers Test. Det har jag inte gjort sedan tonåren. Men. Just i dag kände jag mig redo för ett allvarligt försök. Öppnade därför i ett våldsamt tempo. Första kurvan försvann i ett huj. Sen lugnade jag ner mig något. Första kilometern på 3:52. Kändes bra. Även om pulsen låg nära max. Andra något långsammare, 3:57. Men fortfarande någorlunda pigg. Tredje kilometern blev jobbigast. Första kilometern över fyra minuter, 4:08. Men. Den starka öppningsfarten gjorde att jag klarade målsättningen. Sprang tre kilometer på 11:57. Jippie! Funderade lite på att stanna. Men skippade tanken. Fortsatte som planerat. Två kilometer till. Nu ville jag spränga 20 minuters-vallen på fem kilometer. Såg att jag hade en rejäl chans. Men den fjärde kilometern gick för långsamt, 4:11. Då hjälpte det inte att jag spurtade på den sista, 3:58. Sluttiden blev ändå 20:05. Alltså ynka fem sekunder för långsamt. Men ändå den bästa tid jag någonsin sprungit på femman. Gamla rekordet på 20:55 var från fjolårets Bastucup. Hallelujah!
Joggade ned ett par kilometer. Töjde lite. Och så var jag klar för suihku under läktaren. Letade efter handduken. Som jag lämnat hemma! Shitt! Fick en idé. Grävde lite i vaktmästarnas upphittat-låda. Hittade en handduk. Som såg någorlunda ren ut. Den får duga. Dushade. Torkade mig med lånehandduken. Funkade förträffligt. Och pedade sen hem. Mycket nöjd med dagens pass.
Där hemma fixade jag tacos åt trean. Slappade sen en liten stund. Klockan två pedade jag igen till Centralplanen. Jaro-IFK Mariehamn i Veikkausliiga. Oflytet grinade hemmaspelarna i ögonen. Förlorade med uddamålet. Shitt!
Kollade Premier League på kvällen. I morgon möter Vengers mannar Stoke på Emirates. Då hoppas jag att de stolta kanonjärerna klättrar upp till toppen av PL-tabellen. Själv har jag vilodag.

Saldo: 10,2 km

Totalt: 2 724,2 km

Mål: + 84,2 km

Kanon: Att jag klarade tre kilometer på tolv minuter (Coopers Test).

Kalkon: Att jag inte klarade fem kilometer på tjugo minuter.

Inga kommentarer: