fredag 26 juli 2013

PERSADE

Dag 207
I går kväll. Var inbjuden till en nostalgimatch mellan Jaros och PeFFs sjuttiosjuor. I slutet av åttiotalet coachade jag Jarospelarna. Våra svåraste matcher spelade vi mot PeFF på Falli. Hemmalagets trupper leddes av Stig H. Ulf W skötte oftast domarjobbet. Vi förlorade jämt våra matcher mot PeFF. Så var det bara. I går kväll skulle vi äntligen få en efterlängtad revansch. Det började bra för bortalaget. Petter L var säkerheten själv i målet. Mikki J prickade in ettan åt Jaro i mitten av andra halvlek. Allt såg ljust ut. Ända tills det återstod en minut av matchen. Då rammade PeFFs anfallare vår målvakt. Domar-Ulf blåste straff åt PeFF! Och till råga på allt. Delade ut ett gult kort åt stackars Mål-Petter. Straffen gick i mål. Vilket betydde oavgjort. Och straffsparkar. Tre per lag. Rasse T satte sin straff säkert. Jaros två andra straffläggare misslyckades. PeFF hade samma utdelning. Ställningen efter straffläggningen var 2-2. Förblev 2-2. Sjuttiosjuorna tackade varandra för god kamp. Tränarna och domaren fick blommor. Gemensam bastu och mat i Jugend efteråt. Jag satt länge i bastun och snackade med mina forna adepter. Lämnade gänget då maten dukades fram. En jättetrevlig kväll! Tack grabbar!
I dag. Jakob halvan. Start klockan tre. Laddade med en rejäl frukost. Lyssnade till Kenta. Och. Eftersom jag var ensam hemma vågade jag trotsa sångförbudet. Galade.

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Orden kändes som om de var skrivna just åt mig. Delade den på FB. Önskade mina medtävlare lycka till. Klockan tio pedade jag iväg till stan. Hämtade mitt tävlingsnummer. Strosade sen lite på gågatan. Fick lite mera Parmaskinka från den italienska killen. Grazie! Lika gott idag. Skippade lunchen. Åt bara en banan och en blåbärs-risifrutti. Laddade på soffan. Längtade efter loppet.

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer


Off till Centralplan klockan två. Soligt och varmt. Väldigt varmt. Många löpare redan på plats. Många var oroliga för värmen inte jag. Däremot oroade jag mig för tiden jag vitt och brett utlovat springa, 1:36:03. Skulle jag fixa den trots värmen? Prick klockan tre rusade drygt sexhundra löpare iväg. Trångt på löparbanorna i början. Lusig fart. Men så fort vi kom ut på Pedersesplanaden kunde jag gasa på lite. De fyra första kilometrarna kändes bra, 4:20-4:27. Men. Redan då vi svängde in på Larsmovägen så sjönk farten. Vid min sida sprang en kille som morsade på nästan alla. Jag tror att hen heter Peter J och att han är orienterare. Vi sprang jättelänge tillsammans. Snackade lite. Mellan fem och tolv kilometer låg tiderna 4:23-4:34. På den trettonde kilometern tog det roliga slut. Benen stumnade. Ingen ork. Ingen energi. Garminen visade 4:43. Shitt! Blev rejält orolig för min sluttid. Grävde i bakfickan efter en gelpåse. Tyngde i mig två doser av den äckliga sörjan. Det hjälpte faktiskt. Kilometertiderna hölls nu mellan 4:28 och 4:34. Såg en bekant rygg, Bjarne H. Kom ikapp honom. Lite senare såg jag ännu en bekant rygg, Folke W. Kom ikapp honom också. Sprang de avslutande kilometrarna tillsammans med mina idoler. Vilken ära! På den näst sista och sista kilometern tog jag helt slut. Funderade faktiskt på att gå en bit. Men bet ihop och lyckades följa med idolerna. Bjarne och Folke orkade ännu spurta i mål. Tror att Folke var först. Jag fick nöja mig med att ta mig i mål. De två sista kilometrarna gick på 4:39 och 4:48. Men! Precis som Kenta sjunger. Just i dag var jag stark. Jag sprang in på ett nytt prydligt personbästa, 1:34:42. Medelpulsen på 166 och maxpulsen på 174.

En stund efter målgången började jag spana efter mina vänner, Jonas H och Philip M. Letade och letade. Fick till slut höra av Stefan S att Philip hade förts bort i ambulans. Jag rusade till "olycksplatsen", ca 300 meter före målet. Träffade Philles föräldrar där. Fick höra att deras pojke kroknat. Troligen av värmen och en förmodad vätskebrist. Hoppas innerligt att incidenten inte avskräcker Philip från att fortsätta springa. Han har ett löpsteg som jag avundas. Ett löpsteg som garanterat kommer att föra honom i mål på bra tider framöver. Ringde ännu och pratade med Jonas H. Han visste berätta att Philip stannat på sjukhuset för observation.

Saldo: 21,1 km

Totalt: 2 145,1

Mål: + 75,1 km

Kanon: Personbästat på Jakob halvan

Kalkon: Att jag inte lyckades besegra mina idoler Bjarne H och Folke W.

2 kommentarer:

Folke West sa...

vill tacka för att det var just du (och Bjarne) som sprang ifatt mig. I mitt smått omtöcknade tillstånd såg jag först bara Bjarne, efter en stund också att du var med. Beslöt i ren desperation (och dumhet) att följa er, det var ju tävling. Så din kalkon blev till kanon för mig. Tackar och bockar. Folke W.

INGO sa...

Nöjet var nog helt på min sida. Blev smått chockad över att se först Bjarnes och sen din rygg. De två sista kilometrarna var jag helt slut. Farsan sa i kväll att jag på upploppet sprang som en stövare, med sidan före. :-)