onsdag 29 maj 2013

MUSSE & LÅNGBEN

Dag 149
Onsdag. Bara fyra dagar till sommarlov. Till jobbet med buss. Klev av vid Bella Boats i Holm. Sprang till skolan. Kändes lätt. Kunde hålla ett hyfsat tempo, strax över 5 min/km. Fick ihop en dryg mil. Skyndade mig sen att duscha. Ingeborg B i köket fixade under tiden morgongröten. Hon var väl rädd att jag skulle smutsa ner hennes tjippor. Klassresa på agendan i dag. Jens L och jag skulle cykla med våra elever till Karleby Havspark. Där skulle vi spela frisbee-golf. Vi beslöt att Jens skulle cykla med pojkarna och jag med flickorna. Funkade bra i ett par kilometer. Sedan var jag tvungen att hjälpa en pojke vars cykelkedja hoppade av ideligen. Cykeln var dessutom i minsta laget. Jag ringde pojkens föräldrar och bad dem hämta hem honom från Karleby lite senare. Frisbeegolfen var riktigt rolig. Jag förde en ojämn kamp mot min kollega. Förlorade de sju första korgarna, men vann den avslutande åttonde. Najs! Efter frisbeegolfen cyklade vi in till stan. Hela porukka käkade pizza. Själv försökte jag hålla tillbaks, men misslyckades. Saldot blev därför åtta slajsar och två glassar. Sen fick eleverna bränna sina fickpengar på diverse tingeltangel och så cyklade vi tillbaks till skolan. Killen med den hoppande cykelkedjan skjutsades hem av sin mamma. Två andra, som låst fast sina cyklar vid varandra och tappat bort nyckeln, fick sitta på. En pojke fick punktering. Hans pappa fick också göra en Kokkolaresa. Annars gick allt bra. Återvände till skolan med de övriga eleverna i någorlunda gott skick. Hann ännu med lite skrivbordsarbete innan jag stängde dörren till rektorsexpeditionen. Hem med buss. Och sen direkt till Vasa med Venton och peräkärry. Vaimo etupenkillä och Alexander M, en kaveris pojke i baksätet. Vi skulle på lokalderby, VPS-Jaro. Peräkärryn skulle jag överlåta åt ettan. Då jag ankrade fast den i Venton var jag extra noga. Kontrollerade ett par gånger att kärran satt ordentligt fast. Mina tankar vandrade bakåt i tiden. För sisådär fem, sex år somrar sedan skulle ettan och hans kaveri åka till Provinssirock i Seinäjoki. De skulle övernatta i kaverins pappas husvagn. Husvagnsägaren gillade inte tanken på att två ynglingar skulle transportera husvagnen en så lång sträcka, about 120 km. Ringde mig och frågade om jag kunde sätta mig vid ratten. Själv hade han förhinder. Njaaaee, jag har ju aldrig tidigare släpat någon husvagn, svarade jag tveksamt. Det är ingen konst. Precis som att ha en peräkärry efter bilen, svarade husvagnsägaren. Okej då. Bättre att jag kör än att ettan sätter sig vid ratten, svarade jag efter viss tvekan. På avfärdsdagen hämtade således ettan och undertecknad husvagnen från ägarens gård. Kompisen skulle komma senare med egen bil. Vi svängde ut Venton mot Bennäs och sedan körde vi sakta, sakta iväg. Nemas problemas, tänkte jag vid ratten. Då vi närmade oss järnvägsövergången strax före riksåttan saktade jag dessutom in. Fullt medveten om att övergången innebar ett rejält gupp. Tydligen saktade jag inte in tillräckligt. Det som sedan utspelade sig vill jag nämligen helst glömma. Skämsfaktorn nådde då nya höjder.
Ettan ropar:
- Papp, skåda ha de p-----keles husvagnen kombär vi siiido!
- WTF!!!!!
I sidorutan såg jag hur husvagnen kom glidande förbi Venton. Sneddade över vägen och flög ner i motsatt dike. Där tog den husvagnsresan slut! Efter dryga tre kilometer. Jag stannade Venton vid vägrenen. Gick över till andra sidan. En bild från otaliga jular dök upp i min arma skalle, "Musse och Långben på husvagnssemester". Stannade och kliade flinten. Till sist kom jag mig för att ringa efter en bärgningsbil. I väntan på den. En massa bilister stannade. Frågade artigt om de kunde hjälpa till med något. Jag bara skakade på huvudet och vinkade dem genast vidare. Skämdes som en hund. Sen återstod det värsta. Ringa husvagnsägaren. Samlade mod och gjorde det. Började med att be honom sätta sig. Sen förklarade jag precis hur allt gått till. Ägaren trodde att jag drev med honom. Till slut fick jag honom övertygad. Övertygad om att Musse och Långben nog finns på riktigt.
Efter matchen skall ettan överta peräkärry och köra sitt flyttlass till Marstrandsvägen. Hoppas innerligt att historien inte upprepar sig.

Saldo: 10,6 km

Totalt: 1 531,4 km

Mål: + 41,4 km

Kanon: Klassresan

Kalkon: Husvagnsresan som inte blev av.

Inga kommentarer: