Tisdag. Sedvanlig invägning. Sjuttiotvå komma fyra. Det hjälps inte. Jag är nog dömd att väga sjuttiotvå komma fyra kilo resten av mitt liv. Det brukar väl kallas idealvikt på fackspråk. Benny S, han som vann Jacob Marathon ifjol, väger just nu sextiofem. Klart som korvspad att han tjänar på att väga dryga sju kilo mindre än mig. Rent löpmässigt alltså. Men. Jag får nog titta mig i spegeln. Ser en gubbe som älskar allt som innehåller kolhydrater. Ju fler desto godare. Borde väl göra något åt det, men orkar inte just nu.
Iväg till jobbet i vanlig ordning. Tog genast itu med dagens, ja hela månadens stora utmaning, att fixa fram läsårsbetygen åt skolans 133 elever. Eftersom vi numera ger betyg med hjälp av ett krångligt skoladministrationsprogram så hade jag på känn att det skulle bli många samtal till datastödet. Vilket det också blev. Jag svettades och kämpade med betygsutskrifterna hela dagen. Lyckades till slut med betygen i 3-6, men var tvungen att lämna de lägsta årskurserna på hälft.
Efter jobbet ställde jag om allt fokus på kvällens final i bastucupen. Hemfärden blev nästan lika jobbig som igår. Försökte förebygga bussvärmen med en päärynätuutti från kyläkauppa. Hjälpte föga. Försökte också få in lite friskluft i bussen via takfönstret. En yngre dam nickade tacksamt åt mig. Märkte dock ingen större skillnad. Lyckades ändå slumra in i bastuvärmen. Hemma. Åt lätt. Vilade och laddade. Mitt personbästa på milen är 42:08. Den tiden ville jag förbättra i kväll. Drömmer om att någon gång klara SUB 40, men där är jag ännu inte. Rekordförutsättningarna var hyfsade. Varmt, men lite blåsigt. För att alittaa personbästat borde jag snitta ca 4:12 min/km.
Off till starten redan kvart över fem. Vek in till Sportia Mattson för att kolla ifall de hade några Asics-shorts på lager. Det hade de inte. Köpte i stället ett par löpstrumpor. Fortsatte till K-Market. Handlade bananer och Tupla. Kom i god tid till starten. En efter en kom sen mina medtävlare. Struntade i att värma upp. Vet att man borde. Men. Gillar det helt enkelt inte. Startade tillsammans med fyra andra. Däribland Henrik F och en tjej, Victoria K. Jag tog genast kommandot. Hård öppningsfart i medvinden, 4:05 min/km. Efter ca två kilometer märkte jag att de andra hade svårt att följa. Najs! Började också plocka ryggar. En efter en. Men. Farten bedarrade. Oroväckande. Försökte gasa på, men snittfarten låg nu rejält över 4:10. Shitt! Skippade drickat vid halva sträckan. De avslutande kilometrarna blev tunga. Rejäl motvind på slutet. Vågade inte titta på klockan. Försökte spurta. Dök över mållinjen. Kastade en blick på klockan. Shitt! Shitt! Shitt! Den visade 42:10. Alltså en ynka två sekunder sämre tid än mitt personbästa från ifjol. Voi skååni! Så nära. Grämde mig ordentligt. Varför hade jag inte spurtat lite bättre? Nåja. Jag hade ju sprungit ensam nästan hela loppet. Efter en stund hade jag kommit över den största besvikelsen. Nästa år blir jag farlig, lovade jag mina medtävlare. Jag bör kanske nämna att årets Bastcup vanns av Keijo M. Grattis!
Då jag kom hem fick jag en jätterolig överraskning. Nämligen. Då jag kollade mitt personbästa från ifjol märkte jag att det låg på 42:11 och inte 42:08! Jag hade alltså kommit ihåg fel. Jippie för mitt nya personbästa på milen! Slutet gott. Allting gott. Nu ska jag fira rekordet med vaimo och kvällskaffi.
Saldo: 10,0 km
Totalt: 1 454,2 km
Mål: + 44,2 km
Kanon: Personbästa på milen, 4:10.
Kalkon: Att jag är en virrpanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar