onsdag 2 januari 2013

STELT OCH LÅNGSAMT

Dag 2
Vaknade först klockan 9. Kände mig stel i hela kroppen. Konstigt, men det är väl åldersrelaterat. Stoppade i mig en Chiquita och ställde mig i ordning för dagens löprunda. Utetermometern visade +1. Härligt med plusgrader i januari!
Kände nästan genast att det kommer att gå trögt idag, men inget att göra åt. Bara att bita ihop. Dagens rutt kallar jag "Larsmovägen maxi", 11,5 km. Farten låg på strax under 6 min/km och ändå kändes det tungt! Hur i hela friden är det möjligt? Jag har latat mig i två veckor, sovit bra och tränat mycket men inte särskilt hårt. Det borde alltså inte gå så här trögt? Bestämde mig för att stanna och vila en stund uppe på järnbron nära gamla roskis. Stön och stånk, medelpuls på låga 124. Fattade nada! Gick något lättare efteråt, men då jag svängde in på gården vid Marstranden så visade min pulsklocka sluttiden 1:07:07. Bedrövlig tid! Jag har sprungit precis samma sträcka på strax över 55 minuter, visserligen på sommaren, men ändå!
Nåja, så här har det varit förr. Vissa dagar är man som den segaste råtta och andra dagar känner man sig som Usain Bolt. Någon bra förklaring till fenomenet har jag tyvärr inte!

Saldo: 11,5 km

Totalt: 26,1 km

Mål: + 6,1 km

Kanon: Plusgrader i januari och asfalt under fötterna.

Kalkon: Den bedrövliga sluttiden.


4 kommentarer:

Unknown sa...

Härligt att se Ingo! Lycka till med utmaningen, det där grejar du! Mathias

INGO sa...

Tack Mathias! Som du säkert förstår så är det din blogg "100 mil på 100 dagar" som inspirerat mig till utmaningen. Jag tvekade nog lite först, men så tänkte jag att det kanske passar mig med en dylik morot. Nu är jag iaf igång och jag tror nog att mina möjligheter att lyckas är goda.
Ingo

Unknown sa...

Kul att kunna inspirera till "lite extra". Jag har tänkt tanken på 365, men än så länge har det stannat vid tanken :-). Imponerande!

/Mathias

INGO sa...

Jo, jag har ju fått en jättebra start på min utmaning. Det beror nog mest på att jag haft ett jättelångt jullov. I morgon återvänder jag till jobbet. Då blir det nog betydligt svårare att
hålla tempot uppe.
/ Ingo